Skrapar locket av stopet, tjockt som
en limpskiva, knöligt, hårigt och grönt

det trillar till bords med en
stum duns, som om det vägde
som ett brunnslock av järn

doften reste sig genast ur det gamla
tennstopet som en osalig ande, grym
i sin oförlikneliga stank
doften från en nyplundrad fjolårsgrav
hade förmodligen vid en jämförelse tett
sig rent frisk

måst man tro


Men skit i det, knyt skägget bak om
nacken bara, håll andan djup och
låt mjödet komma hem

grumlet i botten är bäst, ringla ut det
på kakan där på bordet och njut den sist

ruset kommer göra dig hårig som en
varulv och orädd som ett läkande sår

Välkommen till Midgård, välkommen hem