jag trycker in brösten i en välsvarvad kupa, särskilt det vänstra som legat under luppen och jag hade cancer där ett tag, numera liknar det mest det högra för jag kan fylla i, lägga om, brösta upp mig
så slimmar jag den där magen jag aldrig lyckas hålla in, i kroppsstrumpan finns ingen ladugårdshäck, inget bildäck, inga skavanker, inga trudelutter

där finns bara den perfekta kvinnan, sminkad och klar, upphottad och i väntan på att bli kysst och hånglad av en man
med ölmage och batmankalsonger, något orakad och flintis, gubbig och skrockande

jag sjäjpar upp mig för att duga, men hur blir det när jag skall klä av mig naken och baken faller ut ända ner på låren och magen dallrar likt en aladåb

kan någon älska mig då