en text direkt ur märkligheten..
I det mellanrum
Det skimrar plötsligt till när det självklara svaret utan betänketid på frågan om jag är en häxa är ja. Såklart är det så, det har jag alltid vetat. Hur undrar han. Bara så som det är. Och sen kommer det egna kravet på att fortsätta vara kvick och det är då orden tar slut. Bra, tack, jo. Är allt jag förmår. Dialogen blir torftig och vi tröttnar. Jag sätter ringarna på plats och vrider kroppen mot norr. Som så många gånger förr. Jag kan inte stanna i det mellanrum.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 433 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2019-03-06 21:32
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |