(katal betyder döda på hebreiska)

Stenen i min hand
kantig och vass
och tung som en sten

ropar till mig att släppa den
och lägga den tillbaka
på stigen där den låg

men jag hör bara rösterna
av dem som skriker högst
Döda, döda, döda, Katal!

och jag har glömt
vilken mjuk man han var
och hur stark han verkade

när han fick oss att dela med oss
grannar emellan
så att ingen skulle gå hungrig

Döda, döda, döda, Katal!
och min hand släpper stenen
i en hög båge mot hans huvud.

Nu gråter stenarna
i sitt röse över blodet.
Och jag gråter när jag går förbi.