En solig dag som denna gick jag ut
och kände vinden rufsa om mitt hår
och följde bara stigen dit den går
den slingrade sig utan att ta slut

Med sol från ovan värmande i nacken
och kaffetermos nedlagd i min korg
jag glömde lättad bort all världens sorg
och bredde alltså ut min filt på backen

Då kom en fågel till en gren intill
den sjöng för mig sin glada serenad
och när jag minns det blir jag alltid glad
och kan ju inte längre sitta still

Så nu när solens strålar lyser in
i arbetsrummet där jag oftast är
jag känner: Jag kan inte stanna här!
Jag packar genast kaffekorgen min!