Nu är det morgon och häcksaxen ligger redo i hallen
trädgården väntar prunkande skön i daggdränkt rus
solen har skrämt alla moln och gör hela världen ljus
själv har jag bara planer på häckarnas former i skallen

Mitt i ett grönt buskage står det som blev kvar utav tallen
den vintern då stormen växte sig stark ur höstvindens sus-
den tog sig för att knäcka och bräcka så arg och burdus
Endast en stubbe står kvar som ett minne av tallen kullfallen.

Sedan jag druckit mitt kaffe och läst vad i världen händer

sedan jag diskat och klätt mig och vitmenat mina tänder

går jag till verket att minska på grönskan och buskar och så

låter jag sen sekatören sitt idoga arbete göra

häckar ska formas och sen ska jag buskahiet förstöra

stubben blir bord i min egen nyklippta gröna berså.