Långt borta i din egen ensamhet
skriver du dina rader om din egen ångest
och berättar för VEM att du skurit dig igen
och att du ätit igen och kräkt.

Långt borta i din anonymitet
ber du och hoppas att ingen ska se
och berätta inte för mamma...
men visst ropar du på hjälp.

Jag läser och gråter igen
över dig, över ännu en
som inte kan känna livets lust
och hoppet att livet ljusnar,
över dig som inte ser hur fint
och fantastiskt du är skapad
och inte förstår att meningen är
att du ska vara till för nån
så som andra finns till för dig.

Var inte rädd för din mamma
och våga be om hjälp.
Var med där det händer något
och delta i livet en aning.

Jag önskar dig en längtan
en lust att gå en kurs
eller vara med i föreningar
och sjunga kanske i kör.

Jag önskar dig ett liv.