Det följer efter mig i alla mina drömmar, rinner i rännilar och brusande floder, glittrar i vågor och suger i bottenlösa tjärnar.

Jag vaknar svettig av ångest efter att nästan ha drunknat i det eller lycklig och lugn efter en simtur i en blå lagun.

Jag drömmer om frånvaron av det i klippiga berg eller sandiga öknar, och det finns skräckslagna drömmar där löständerna i vattenglasen försöker tala med mig, förgäves.

Den svåraste av alla dessa drömmar om vatten är den när lyckan att ha hunnit i tid till toaletten byts mot verklighetens uppvaknande: Jag har kissat på mig igen!