mina ben de är ju så trötta
och min tanke likaså
men ändå så reser jag
ut i verkligheten ändå

tar dagen som den kommer
och lever som jag lär
tills timman den är slagen
för ett möte med Sankte Per

jag gör det bästa för min hälsa
tåler stressen mer än väl
låter tiden ticka långsamt
jag vill aldrig ta farväl

jag trivs ju här i livet
med min kärlek och min skatt
men jag tar ingenting för givet
och dränker sorgerna med skratt