Ibland glömmer jag bort att andas.
Det spänner i bröstet och det dunkar i själen.
Sen öppnas mina ögon och med ett djupt andetag
kommer verkligheten åter.

Jag andas ut och låter lungorna vara arbetslösa.
Andningen är ojämn nu. Det blir en lek med verkligheten
där vinnaren inte vinner något.
Jag sitter där med min lek.
Det pulserar i tinningen.

Ibland glömmer jag bort att andas.
Det dunkar i bröstet och spänner i själen.
Jag stänger mina ögon och med en långsam utandning
kommer drömmarna åter.