just nu krigar själen
invärtes skallgång
bland brutalt släckta ljus

för nära det döda
där inget mer finns
för långt från det levande
kvävs jag av skräcken

fort fattar sig mörkergrepp
runt godhetens träd
det skriker av tomhet
i avslitna grenar
bildar ett hål
men utan att rubba
frosthård mark

blott blödande sår
ska vara bredvid mig
slutar att andas
försonas med ljus