Gräset är vitt i en ruta
på gräsmattan i år-
det var ett glas som låg där
och svedde den så svårt.

Jag tittar med glädje på gräset
det vita och svedda och minns;
så var allt gräs i den barndom
som inte längre finns.

Savannen är grön några veckor,
sen lyser den gnistrande vit.
Ett fönster har öppnats i minnet
och jag reser gärna dit.

Tack, du min slarvige gosse
som glömde en ruta här,
du har gett mig ett minne
av landet som än är mig kärt.

I Sverige är sommaren gräsgrön
och trädgårdar prunkar skönt
i Afrika fanns knappt några blommor
det var väl inte lönt.

Men sommarsol blekte håret.
Vi badade i en flod.
Och fast vi led av värmen
var barndomen ändå rätt god.