Inte kunde någon veta
vidden av vad livet ger
livet som det nu har blivit
efter nitton år med er

Inte kunde någon ana
alla någons hjärteslag
all nåns andnings lystran vilar
i att ni finns i nåns jag

Inte trodde någon då att
kärleken kan bli så stor
växa sig så stark och räcka
bara för att nån blev mor

Fyra årstider gör året,
fyra vädersträcken är
fyra barn har fyllt nåns liv med
det som vardagskärlek är.

(Detta är min 1500e dikt.
Den får ju handla om något av vikt.
 Kanske borde jag nämna han
som är nummer ett, min älskade man,
men det kan ni säkert räkna ut
att det är en saga utan slut
som jag redan berättat har
och ska göra ännu många dar...)