Maning
Nu faller guld från träden och ger vika att vindarna och mörkret ska få rum den köld som lär oss tålamod och väntan som väntan på ett evangelium att kärleken och värmen vinner mark att efter natten känns det som ett löfte när mörkret viker för en stråle stark för här är döden tydlig varje år berättelsen att livet vaknar åter blir levande beskriven varje vår i hela världen om man liten är och ensamhet och kärlekstörst är samma nå´n annanstans på jorden eller här tänk då en stund på den som ensam går och den som fryser för han saknar husrum när vintern kommer med sin kyla svår att varje mänska får nånstans att bo den ensamme kan få ett ljus i mörkret att den som gråter kan få tröst och ro och lägg i bössorna din sista slant och hälsa på din granne varje morgon för kärleken är delbar, inte sant?
Fri vers
av
Åsa Gustavsson
Läst 299 gånger Publicerad 2005-11-10 10:48
|
Nästa text
Föregående Åsa Gustavsson |