Där vissnande löv täckte vår vardag

vinden torkade ut den sista gnuttan

prasslade de torra tankarna utan ork

Regnet föll förlåtande lämnande

efter sig öde marker

Där spirade plötsligt två stänglar

hjärtbladen vände sig mot solen

fick syn på varandra

log

Har vi inte varit här förut?

Det är vår

det är vår

det är vår tid.