det finns ett eko i mig
i hela mitt system

det ropar efter
tranor och tofsvipor
snödroppar och löveldning

det finns ett tomrum
som saknar
obscent svällande trädknoppar
och nykläckta skatungar på en
gren, svajiga och yra

det finns ett tomt rum
där ekot av den svenska sommarnatten
ropar högst av allt

dimma över åkrarna
doften av fukt och lupin
en liten blå förgätmigej som lyser
i nattens gråa ljus och
tystnaden
tystnaden som
drar och sliter
som ett skrik från
all min smärta
fokuserad
till en enda punkt
klart vitt ljus

det finns ett eko i min kropp
ett tomrum
ett rum som är tömt

min själ
går på reservtank

jag är tom