livet om natten
Skymningsluften väcker mig
när dimman kryper mot udden
medan ljuset släcker mig
lyfter mörkret min kind ifrån kudden
min svarta katt ligger och spinner
med ögon av glimmande guld
jag lämnar mitt hem och försvinner
i natten utan skuld
något lockar så
när vinden vänder takt
och natten viskar då;
du måste ut på jakt...
daggen på blöta strån
viker sig under mina spår
jag måste härifrån
från min livslånga korridor
nyponsnåren har taggar
nässlor har bladen som bränns
men natten har tårar som daggar
så det som sårar knappt känns
Jag springer på ljudlösa ben
Skär genom luften med mina händer
jag leker med tungan i munnen
över mina sylvassa hörntänder
Rovdjur har klor som kan slita
men jag har ett bett som kan bita
kanske hungern hos många är stor
men jag är törstigare än du tror