I ensamheten hörde jag en röst
den viskade smeksamt
frågande om jag också var ensam
undrande
om jag ville dela en stund eller två
i stilla sällskap

Jag såg mig omkring
såg ingen

rösten viskade med ett lätt skratt
nej inte där nere

se hit
upp här
jag lyser ju på just dig

Jag betraktade månen
som var nästan ny med bara en strimma kvar

månen viskade
jag ska snart gå
men jag kommer alltid tillbaka
och just ikväll
slipper vi vara själv

för ikväll valde vi varandras sällskap
om än för en stund

vi satt i den ljumma sommarnattens tystnad

tysta
nöjda med sällskapet
innan jag såg på klockan
livet kräver sitt sa jag till månen
måste sova

sov gott
fick jag som svar

du vet vart jag finns
sällskap finns alltid

så jag gick hem
tände ett doftande värmeljus till sällskap åt månen

sedan var det dags för mig att sova