långsam kantring
i sorgehav

främlingar enas i kylans vatten
jag ser bruna ögons sorg och rädsla
du ser mina fruset blå
jag håller om dig
vill skänka min sista värme
vår sorg är tung
och vi sjunker i mörker

sinande krafter lyfter dig mot ytan
får mig att sjunka
och dig att lida min andnöd
depressions vatten
och orons vind
förenas i raseri och brutalitet

sliter i vårt nyfunna hopp av nylon
en badring i form av ett hjärta
Låt oss klättra ombord
Älskade Hjortöga
i en famning ovan ytan
rida ut denna stormen
och låta grynings vind

visa vägen


mot framtiden