det dröjde ännu en tid
men märket löpte utmed
som elden utan plats

hon sänkte ekan under isen
bröt bryggans vita trä
som ryggen bryts av ok

sömmens stygn broderade
och ännu denna väntan

den kalla natten hennes skydd
undan frågor ställda

de kärleken bär osynligt
aldrig synade men märkta