Vem betalar speleman
när natten djupnar
där skuggorna tar över och ljusen flyr

vem betalar speleman
när tystnaden smyger sig in och stjäl tonerna
där ord förlorar mening
när blickar talar mer om begär

vem betalar speleman
när vi vandrar ut
i egen tystnad
fylld av musik
skapad av rörelse
toner i sinnen
där dina kyssar på min hy
kunde bli till nya sånger i min själ

vem betalar speleman
när ensamheten blir hans enda gäst
slukandes svarslöst varje ord

är jag din speleman
spelandes mina ord av längtan
smekande dina ögon
i en längtan om att nå kanske just dig
när min hy brinner
känslig av törst
i längtan
väntan
på en smekning beröring
i undran
hur många stjärnor ska störta
hur många galaxer dö
innan min hunger får stillas

vem betalar speleman
hör någon hans musik
smygandes
tyst
i bakgrunden
där jag sitter
i skuggan
sakta smekandes fram ännu ett ord
trevande som en blind
i jakt på en speciell snöflinga
nyckeln till längtans inre lås
sällsynt
fjärran
okänd

för att svara en blyg anspråkslös
speleman