Hon brukade säga att tiden inte läker alla sår
åtminstone inte dom som är med en
när man alltid är i sällskap av sig själv

Jag förstod henne inte
på samma sätt som hon kvarstod ovetande då jag berättade om min ovillkorliga trohet till min första kärlek

sen fanns inget mer att säga

Långt senare när jag också brunnit öppnades nya dörrar
in till våra gamla flickrum
hennes blåa med vita molnslöjor
mitt gammelrosa i romantisk stil

Kanske var det redan där som kilen slogs in
när hon fostrades till självständighet och jag till pliktskyldighet

men jag är inte säker