Där du rör dig
kanske jag inte kan gå
inte vid din sida nej
så gärna som jag vilja skulle få

Dina ord mitt inre Berör
trots att både din och min tilltro kan vara skör
vana att utsättas för svek
förväntar vi oss oftast en elak lek

Att låta våra hjärtan födas på nytt
utan gamla sår
det vore att bli som förbytt
och en okunskap svår
viljan att våga känna
är ett mål värdigt denna

jag drömmer ofta om dagen
om det du kunde ge och ta om natten
trots rädslan som slår i magen
så längtar vi båda efter de förlösande skratten

trötta på svek
ömt hungrande efter smek

men det du allra bäst gör
är när din själ ömt min berör

små ord av ömhet
som överbrygger år av dumhet

att kämpa själv
mot ensamhetens älv

en trött själs färd
mot ett tryggt hems härd

du berör
och jag vågar få känna mig så skör