Pratar jag med tjejer om relationer, säger dem med en gång:
"Killar är svin!"
"Varför det?"Frågar jag.
"De bara sätter på och sen går dem."

Hm detta har fått mig att grubbla mycket. Varför är det så att många tjejer känner sig utnyttjade?
Måste man inte vara två för att dansa tango?

De unga tjejer jag känner och pratar med, får mig att inse hur svårt det måste vara att vara ung i dagens samhälle, eftersom porrindustrin tar mer och mer plats, sen ställs för höga krav på hur kroppen ska se ut.
Bara på reklamen visas hundra olika preparat för hur huden kan bli rynkfri, hur man lättast kan gå ner i vikt etc både på tv, data och i tidningar...
Jag såg en serie på tv för inte så länge sen, där de intervjuade unga killar och tjejer, visade hur nakna kvinnor och män ser ut i verkligeheten...
Synen på kroppen är så sjuk, att jag inte trodde mina ögon.
Idag är det inte ovanligt att tjejer har sin debut som 13 år. De tror att de måste ställa upp på allt möjligt, annars är de rädda att killen gör slut.

Vad är det för syn vuxenvärlden förmedlar till de unga?
Har inte ordet Nej någon betydelse i dag?
Tjejerna i serien upplevde att killarna tar för stor plats, så de vågar inte säga vad de tänker.
Är det sånt samhälle vi vill ha?

Enligt dessa killar skulle tjejer se ut som porrstjärnorna, klä sig porrigt och vara så, men hallå, jag skulle inte vilja ses som något alla vill sätta på!

Många lider av för dåligt självförtroende, självkänsla och självuppfattning.
Kan det vara så att vi föräldrar inte pratat med våra unga om just sex, samlevnad och kärlek?
Just det där ordet Din kropp är din, min kropp är min, den får du inte ta på utan att jag säger JA!

Värdighet är ett ord som bygger upp våra unga. Våga prata i det som inte kanske känns behagligt, men det är just vad unga behöver. Någon som lyssnar, någon som ger råd inför livet. Någon som kan lägga den tiden, inte bara lyssna två minuter och sen tycka det är klart...

Vad jag fått veta av de jag känner, så är sexualundervisningen under all kritik. Är inte det lika viktigt, som att lära barnen hur man tar hand om ekonomin?
Vill vi inte våra avkommor hamnar i destruktiva beteenden, så är samtal om allt en betydande del.

Det rådet jag kan ge är att lära känna varann, ta reda på så mycket om varann som möjligt, genom just samtal.
Kaffedrickande, biobesök, strandpromenader, lugna harmoniska träffar. Innan man engagerar sig djupare i någon, så underlättas allt. Aldrig ta något för givet, eller ställa krav.

Det svåra är om man bara rusar in i något med en ny människa, för då vet man inte hur det slutar, eller hur den är mot en. Känslorna svallar, man vill så mycket. Vill bara dela allt med den andra, eftersom just nu är den som mest underbar, doftande och bara så oemotståndlig.
Om man vågar stanna upp, känna in, fråga sig vad man vill med den andra.
Då kommer svaret ofta.
Är känslor, behov av att få närhet/ sex, eller känslan att slippa vara ensam, som bidrar till den intensiva och forcerande inrusningen.
Utforskar man allt inom bara några veckor, så försvinner känslan rätt fort, eftersom man inte har någon grund att stå på.

Om man vill ge kärleken en chans, kräver det tålamod, inkännande, lyssnande, samtal, varsam framskridning då kärleksförklarningar vill ges. Annars finns det risk att den andra lägger benen på ryggen, eftersom den blir rädd....

Väntar man med den intima delen, har man hunnit bygga en grund. Tillit, trygghet, känsla av tillhörighet och man känner då var man står gent emot varann.
För att våga öppna upp och släppa in den andra helt, så krävs tillit, trygghet, kärlek och en djup vänskap.