Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Länge bar jag din ångest

så försvann du
ingenting lämnade du kvar
faktiskt inte ens en saknad
lämnade du
när jag tänker efter

känner
hur hela mitt hav mojnar
blir till stiltje nu
när jag inte längre bär
dina gråa vredgade vågor
i min famn, på min rygg, i mitt sinne

böjer mig mot ytan
speglar mig
i en befriad, förvånad blick

detta är Jag




Fri vers av Eline.P
Läst 527 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2011-05-05 23:13



Bookmark and Share


  Bibbi VIP
Känner igen känslan.
2012-08-20

  manda älskar
riktigt bra! tänk vad man kan gå upp i någon annan, jättefint enkelt beskrivet
2012-04-06

  Mats Henricson
Vackra och innehållsrika fraseringar, ett litet mästerstycke ! bokmärker !
2011-05-12

  Bodil Sandberg VIP
En jättefin dikt kära Eline om att hitta tillbaka till sig själv som jag nu tolkar dina rader ..det stormande hav har stillat sig och att allt är lugnt
en underbar befriande känsla strömmar!!varmkraam!
2011-05-10

  Lena Renman
Låter som diktjaget befriats. Väl ordat

Lena, glad att se dej här igen
2011-05-09

    ej medlem längre
Fantastiskt skildrat.
2011-05-08

  Jaramald VIP
Fantastiskt,
skönt att besåda!
2011-05-07

  Cadena
En underbar text och insikt!
2011-05-06

    Maria Malm
Känns som en stor befrielse.
2011-05-06

  ULJO
Berörande
2011-05-06

  Lilla My* VIP
Vilken vacker dikt du skrivit här!! Tycker om slutet och förvåningen! Mycket fint och befriande!
2011-05-05
  > Nästa text
< Föregående

Eline.P
Eline.P