Från den första dagen jag mötte dina ord
skrattade jag i din närvaro
en känsla av lycka
fyllde mina pulserande ådror

Du pratade om varmt vatten
lånade badkar och mysiga stunder
och jag längtade
till den dagen våra vägar skulle korsas

Ibland var du ensam i vintern
men du vågade uppleva och älska
du talade alltid varmt om dem
som stod dig nära

Vi satt många långa stunder
och pratade om livet
dess mirakel, dess skuggsidor
och våra nära och kära

Du gav skärvor av ditt prisma
till många som du älskade
och var älskad av många
som en ängel bland demoner

Så kom den natten
du gav dig ut på äventyr
när dagen grydde
var jag ensam på jorden