Jag ser
prästkragar vaja i stilla bris
i år som förr bland gräs

smultron sprider
sin röda sötma
träffar öga och gom

Var fanns ert liv
i mörka jordens kyla
under dagar av gnistrande is

Jag ser
äppelträdets grenar
där saven övergått i grönska

ännu göms frukten
som ska glädja kropp och själ
när sommar blir till höst

Var finns nu
den vävnad som omger frön
synliga endast för min inre bild

Jag ser
i spegeln en bild
jag lärt är den av mig själv

Vart går mitt liv
när hjärtat slutat slå
och mörka jorden blir mitt hem

Nu och endast nu
bestämmer jag mitt nästa steg
i tillit till prästkragars Skapare