Bänken är nu sen ett tag tillbaka tom.
Minns hur vi satt och pratade
medan du drack dina öl.

Alltid glad, alltid skämtsam
men kroppen din gav vika
då och då.

Fanns någon för dig då?

Halva ansiktet förlamat.
Samma jacka alltid
samma kläder
samma skägg
samma tomma ögon
som väcktes då jag kom.

Saknar dig, saknar våra samtal
saknar din finska brytning.

Tänk om du inte finns mer,
tänk om ingen mer än jag saknar
Markko.

I mina ögon du växer
i min tanke du finns
i mitt minne du bor.