mitt liv tycks vara att svara i en mobil...
när jag kör mil efter mil
jag vägar artig att inte svara.när jag inte ens vill
och det ska vara mer därtill
min karl som ofta ringer..ja, han är det
så vitt jag vet
skickar sms..mms.kort?
näe. det gör han ej....postens service är inet så fort

numera sitter jag ibland och ser ut i mörkret..kanske det finns något där?
han kanske står där?
nej,nej..inte alls...lika bra det..jag har mitt och reda ut..pengar,kläder,tvätt
säg inte att det ska vara så lätt..

han vill att jag ska ta tåget? Resa? Näe, numera kostar det..föreningar och allt som kommer tillhanda..
man får artigt be om ersätting till varandra..

biljettsystemet kraschar..tåget tycker "att köra 10 kilometer" stanna..släppas av..
beskedligt krav..

Den mannen önskar mycket han..
nåväl...jag ska väl läsa igenom vad jag kan

min vän...vi äger nog bara varandra på avstånd ännu...