Du

Jag

Vi



Bror
syster
ensamma
tillsammans


Du berättar minnen
jag lyssnar
Du såg mer än jag
du minns mer än jag.


Dina sår djupa likt Jesu sår i händerna,
din sorg oändlig utan slut.
Aldrig din näthinna döljer det du såg,
aldrig du kan glömma mammas svek.


Hungern skrek i din lilla mage då spädbarn
du var, mamma aldrig la dig till bröstet
och ammade.
Skriken ekade mellan väggarnas kala
rum utan någon ängels skydd.

Flaska
pulver
kyla
ångest

Fel kön du föddes i, fel kropp din skepnad
visade, då mamma föraktade det gossebarn
hon födde till världen.

Stirrade in i väggen
tomma ord
aldrig omfamnande
kall blick
hårda ord
iskall behandling


Än idag du vittnar om denna
kyla, än idag du gråter hejdlöst
efter en moders kärlek.

Din lillasyster du ringer då längtan
hem blir för stor
berör hennes hjärta, då orden
Lillasyster kommer upp.

Minnen växer då orden växlas
de få minuter du orkar prata.
Demonerna har dig i sitt hårda
grepp, utan någon plan på
att släppa.


Pappas svek fick ditt arma hjärta att
brista, spriten växte ut i din mun
då ångesten vävde ihop förtvivlan.


Försök till försoning bröts, då
pappas handlingar åt upp ditt förnuft,
förvandlade den söta lilla pojken
med ljust hår, pärlblå ögon till
en ensamvarg utan empati.

Sorger förföljde din själ år ut och
år in, utan någon realistisk förklaring.
Aldrig någon kunnat ge
dig en ärlig chans, aldrig någon
brytt sig.

Trots detta du överlevde, vann mot
onda krafter, utan undergång.
Vägarna mellan Norge, Sverige och
Fillipinerna suddas sakta ut.
Kvar blir en stor zon i pendlandets
gång.

Saknad stannar kvar, likt det askmoln
från vulkanen på Island.
Tomma ord väller ut från forna
människor. Aldrig du anar hur ensam
du är, aldrig du vågar visa den mjuka
själ du bär.

Stolt du bär din lillasyster i ditt hjärta
du en gång kämpade för.
Stolt du berättar om livet din lillasyster
har och vill bryta hennes svåra sits.

Sträcker ut din hand, viskar du finns,
då ditt eget hjärta blöder.
"Var rädd om dig."
"JAG ÄLSKAR DIG"
Är ord din lillasyster säger.
Du nästan viskar det samma
för tårar faller från dina ögon.

Trasdocka du var, trasdocka du är,
då hjärtat slits ut från ditt bröst
varje gång lillasyster svarar i telefon.


Minnen plågar dig, frågor ingen kan
svara, utom den som är ansvarig.
Förlåta de som fick livets pussel
att rasa sönder.
Önskan om en annan barndom,
längtan tillbaka till din lillasyster
som hon var då.

Taggarna river din kropp blodig,
då spritens ränder svider i såren.
Ingen lagar dem, ingen syr.
Då du ensam ligger i sängen, ber en
stilla bön, känner lillasyster din klagan
och svarar.

"Låt mig läka dig storebror, låt
mina tårar fylla ditt hjärta med
kärlek, låt mig bli din stöttepelare
då jag läker dina barndomssår."
"Lillasyster, du är den enda som finns
då jag mår illa, du är den enda jag
vill krama sorgen ur mina vener.
Aldrig mitt liv kan fortsätta om du
inte fanns."

Du visste våra vägar skulle korsar,
du visste våra själar svävade mellan
liv och död.
Din känsla för rätt och fel försvann
någon gång då vi var unga.
Sprit viskade kärlek då
liksom dina så kallade vänner.


Flykten mot fjärran land läkte dina sår,
kärleken till sydländska kvinnor viskade
passion.
Hus i Fillipinerna, lägenhet i Norge,
kämpande för fattiga människor ger din
energi hundra procent.

Min kära storebror, vägarna nu håller
på att byggas. Längtan tillbaka till det
vi en gång var, får oss nu att våga
bygga broar, visa varann våra liv, ta vara
på de år vi får.
Vet inte vad jag gjort om du dog från mig,
dog från lilla mig.
Går sönder, brister i tusen bitar, då mina
minnen når vår stulna barndom.


Vi fick inte vara tillsammans då vi var små
för vi var för lika, pratade samma språk.
Vi fick inte ses då våra hjärtan fann de små
barnen vi en gång var.

För mig du är min storebror, för dig
jag är din lillasyster, tillsammans
försätter vi berg.

En gång jag kunde bara titta på dig
på ett foto, inte prata, inte krama dig
inte hoppa ner i kontajnrar, busa, få
sand i ögonen, då jag snodde dina skor
och satte dem på fel fötter för att kunna
gå.

Tårar vi fällt båda två tusen falt utan
någon chans till försoning.
Tvingades växa upp i familjer ingen
av oss valde, kalla henne mamma och
honom pappa och syskon
till de nya barnen.
Glömma bort det vi en gång var!

Glad du ringde idag,
glad du berättade lite mer
la mitt pussel, medan jag dig kärlek
gav.
Min dotter du pratade med visade
henne vem du är.
Strålande som solen sken hon
upp. Somnade tryggt efter dina ord.
Du vill ses, visa mig din värld
jag vill ses visa dig min värld.
"Ta hand om börsen, lillasyster då
jag kommer, du vet hur det är med spriten."
"Storebror, jag vet, känner dig och vet
du behöver kärlek också. Därför vill jag
ta hand om dig."
Tystnaden lägger sig innan du säger:
"Vad jag saknat de orden."
"Jag är din lillasyster som vuxen."
"Lika givmild, lika underbar som då vi
var små, minns du hur du skyddade mig
från mamma?"
"Nej, det gör jag inte."
Du berättade om barnhemmet hur du
hjältemodigt skyddade din lillasyster mot
stygga barn.
Blir så varm i hjärtat.

"Älskar dig storebror, du och jag Joakim"
"Älskar dig lillasyster, du och jag Sophie"

SYSKONKÄRLEK VÄXER ALDRIG BORT HUR
MYNDIGHETER ÄN FÖRSÖKER SKAPA
SPLITTRING!