Kvinnorna samlas i fullmånens ljus, lockande honungsröst leder dem. För dem till uteserveringens ljumma stämningsfullhet. Solbrända turister sveps in av den stiliga inkastaren som står vid entrén. Väl uppställd för att locka på arbetslediga flickor från Umeå som åkt på solsemester.

Vin och mat beställs in och äts upp. Skratt och glada danser delas.

En och annan flicka som fått för mycket utav det röda vinet får upp den röda känslan för inkastaren, som inte är sen på att besvara den.

För vackra blonda flickor har man ju alltid tid med, åtminstone i en vecka. Sen kan man glatt och bekymmerslöst glömma bort. Välja en ny vacker flicka att roa sig med i en vecka. Tills turistsäsongen är över och det är dags att vända hemåt. Till frun som troget väntar. För Gud nåde henne om hon levde som sin herre.

Människorna det är ett konstigt släkte. Lever i en tro om att det bara ska finnas en. Den rätte. Och när de märker att det finns fler låtsas de som att inget hänt. Säger att det bara råkade bli så men att det frun inte vet det mår hon ju inte dåligt av.

Nä, då är det bättre att vara ekorre som jag med inga andra krav och förväntningar än att nöten jag gnager på ska vara god.