Morgonen gryr sakta, mörkret lämnar spår efter sig, då dis intar stadens tystnad. Öde lämnas centrum då musik slutar spelas och allt stänger.
Sorgen efter tragedier bubblar upp då spritens intag blivit för massiv, så katastrof och tårar utbrister i ett galet skrik, så oroliga själar studerar.

På en bänk sittandes med ansiktet i händerna rinner hoppet ur henne, håret döljer de tårar som rinner obegränsat ut ur ögonen. Inget ger lycka, ödets ironi spelar upp trasiga själens skådespel.

Åter igen poppar svåra minnen upp, åter igen smyger sig längtan där döden vinkar och lockar till skrik. Ingen kan missa denna vansinneskatastrof, då vakter frågar hur illa det är.
"Gå! Bara gå vill vara själv, kan inte möta någon."
Snabbt de viker undan utan någon protest. Varför denna olycka, varför växer minnen då spriten kommer in.

Tanken var att det skulle vara roligt, men skrattet byttes ut mot svår ångest, då allt för många var på samma ställe. Oro i luften viskade pyrande ilska. Demonerna intog denna natt, visade trasiga ansikten, hjärtan utan pulserande blod.
Kalla hårda ord växlades, innan kroppen gav vika.

Sakta, sakta vandringen sker hemåt då ögonens spegel nu så dimmig. Då ett vattendrag uppenbarar sig, växer lusten att avsluta allt just på det stället. Stilla ligger ytan, likt en spegel, svart som nattens dunkel, lockande, då månen sakta drar sig tillbaka. Ögats grumliga lins studerar hur underbart det vore att hoppa rakt ner i djupet.

Hemma igen växer ångesten åter, tårar väller nu ut, ensamhetens rop skalla, då dunkande knäppningar öppnar för tragedins svåra fas.
Aldrig slutet fick bli döden hade ord sagts, men då hoppet, känslan för vad hat ville ge, togs kniven fram och skar ett djupt jack, i handleden.
Smärtan ohållbar, men blodet rinner ut ur kroppen. Kvar återstår kraftlös känsla då livets ljus blåses ut.

"Aldrig någon kommer sakna mig," är det sista tankar som kommer upp.
Livlös lekamen, nu ligger blödande på köksgolvet, utom räddning. Tankarna försvann, känslan, tårar och ensamhet följde med blodet som sakta fyller kökets rymd.

Några dagar senare ringer grannar på dörren, ingen öppnar, den enda lilla varelsen är en katt, som fyllt sina tassar med blod. Maten är slut i hennes skål, vatten lika så, så blodet från ägaren lapas sakta upp av kattens tunga. Tassavtryck lämnas över allt, det kusliga är att ingen tänker på blodet katten satt på köksfönstret, utan de nyfiket vill se vad som skett.

Då polis och fastighetsägaren anländer, möts de av en stank, som ger frätande känsla i näsan. Miljön får de att vilja vända om, eftersom de ser i ögonvrån att blod spridits ut via katten, som sitter och tittar mordiskt på dem. De gör husesyn, för att kolla om någon mer finns, då upptäcker de att katten låter konstigt. De kommer närmare den och ser hur magen buktar ut. För att skrämma iväg dem hoppar den upp och sätter klorna i deras ben, men de kastar ner den i golvet. Polisen lyfter luren efter förstärkning, då katten åter igen hoppar upp och klöser, men nu väljer den ansiktet på polisen. Blodet strilar från det upprivna såren, som snabbt ändras till svart och droppar ner.

Förstärkning kommer efter en liten stund. De andra poliserna kan inte tro sina ögon att en liten, söt katt kan skada så illa.
En av de nyanlända poliserna smyger ut i köket och ser den fasansfulla upptäckten. Blodet som runnit ut ur kvinnans kropp är nu bort, samt ena handen och foten, som ätits upp av katten.
Efter det växte längtan efter mer människokött, rovdjuret var nu inte bara en fara för liket, utan även för andra.

Katten hämtas av kattjouren, som tycker denna historia är konstig, men de är vaksamma ändå, så den söta lilla katten, med de mjuka fina dragen, rosa nosen och underbara ögonen får sitta i en idiotsäker stålbur, så ingen mer kan skadas. Buren sätts i bilens baksäte. Kvinnan, som kör den sätter på Born to be wild så högt på stereon att hon inte hör då katten öppnar buren och smyger ut. Då kvinnan tittar i backspegeln ser hon en katt, som inte ska vara fri. Innan hon vet ordet av, så anfaller katten henne, river sönder hela ansiktet, så bilen får sladd och åkte i diket.

I lägenheten, infinner sig en skum känsla, dörren slår igen, med en hastig fart, blir låst och gör det totalt omöjligt att öppna den åter igen. Poliserna vet inte vad de ska göra, så de försökte öppna fönsterna, men de är igenbommade. Gardinerna dras för och mörkrets krafter besöker dem.
Knivarna slängs mot alla poliser, trycker upp dem mot väggen innan någon hinner reagera. Blodet dryper ner och fyller den döda lekamen med polisernas blod.