Måste man vara lycklig alltid?
Måste man le alltid?
Måste man finnas för alla alltid?
Varför vågar aldrig nakenheten visa sig?
Varför tappas masken då vissa ser genom den?
Varför gråter hjärtat, då tid aldrig ges?
Många frågor ställs, men tid att finna dem finns inte, eftersom vardagens plikter tar över alltid. Stannar aldrig upp, visar aldrig sårbarheten.
Vem ska finnas där då?
Orden blir färre och färre.
Närhet
ömhet
visdom
tro
styrka
nedfrysta känslor, som bygger på misstro
rädsla och tro att inte finna vad man söker.
Lättare att fly, leva själv, intala att självständighet är toppen, även om längtan vill något annat. Lättare att avsluta och gå än att stanna kvar och se vad som sker.
Rädd att misslyckas
rädd att inte duga
rädd att aldrig våga öppna
rädd för vissa känslor
rädd att tappa masken
rädd att inte accepteras
rädd att skrämma iväg
rädd att bli hänsynslös
rädd att bli ytlig
rädd för världen
rädd för mysteriet
rädd för framtiden
rädd för att bli lurad
rädd för att bli stympad
rädd för döden
rädd för livet
rädd för allt
Vad är det som får livet att fortsätta?
Varför stannar man kvar?
Varför flyttar man aldrig?
Känns som vägen aldrig byter riktning
känns som fötterna står kvar i avgrunden
känns som orden sagts hundra gånger
känns som känslorna inte utvecklats
känns som dåliga dagar får magen att vilja vända sig ut och in
Varför tas det så små steg?
Varför ändrar skutan aldrig kurs?
Tur och retur
Varför stannas livet upp så ofta?
Varför väljs vissa bort alltid?
Varför kan aldrig under ske?
Skulle pengar hjälpa?
Skulle makt hjälpa?
Skulle bilar och hus hjälpa?
Skulle en man hjälpa?
Skulle akuta lösningar hjälpa?
Skulle tillfälliga lösningar växa?
Planterar man ett frö som vattnas ibland och
får kämpa alltid, tappar till slut energin
och vissnar.
Maskrosor kan slå sig genom asfalten
hatade och utrotade för stunden, men
kommer alltid upp igen.
Varför kallas vissa maskrosbarn?
Varför jämförs de med en blomma som
alla vill ta bort?
Är det så att de barnen inte borde finnas
heller?
Äta bör man, annars dör man,
dricka är ännu viktigare, ändå slarvar
på tok för många med det.
Sömnen lika viktig, men varför
sover så många så dåligt?
Tror aldrig svar kommer på dessa frågor,
kanske är det meningen människor ska
ställa livsfrågor.
Kanske just detta formar till mänskliga väsen.