Sätter sig ner....

Önskar orden kommer...

Gråter, blir förtvivlad...

"Snälla kom igen!"


Tappar känslan...

Dör!

Vaknar kallsvettig....

Tror det är en dröm...

Nästa

nästa

nästa

nästa dag lika dant.


Vill inte ha denna svåra kramp...

Känns som ett handikapp...

Många idéer öppnas, åter ett försök...


Tar papper

penna

vaknar mitt i natten

åter igen tomt....











Plötsligt en dag släpper allt
orden flödar och lyckan
finns det ingen gräns på.

Orden, känslan, vidgar vyerna
lyckan öppnar åter igen
poetens port.


Skrivkramp hör till alla
skrivande människor, ingen
kan förstå vilken plåga det
ger.

Inspiration visar skrivandets
alster, åter igen
infinner sig känslan.