Jag ensam blev på jorden
och mörker omslöt mig

Rädd jag var och frusen
vilsen, själv och stel
fast inom mig det brände
Vad var det som var fel?

Hur skall jag rätt behaga
den värld som vill mig väl
och vem är jag att klaga
när ingen hör, min själ

Så jag gömde mig för världen
ändå hårt jag stred
jag sparkade och skriade
omskakad men vred

Men så tog mörkret gisslan
mig skräcken gjorde vill
rädslan red mitt inre
men ingen hjälpte till

att ondskans makt besegra

För ingen hade vapnen
och ingen kunde slåss
hur mörker bör besegras
man visste ej förstås


I trappor har jag sovit
Nu jag ligger i min bädd
mörkret är besegrat
och jag är inte rädd

Den som lärde mig att strida
ger mig mod och råd
Han lärde mig förlåta
och väldig är Hans nåd

Jag vet nu att behagar väl
det gör jag bara en
Herren som har hört min själ
ja, Jesus är min vän

Vi svingar nu det svärdet
som gisslan tager fri!