Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Annorlunda livsåskådning av kärlek


Dagarna blir kortare och kölden snabbar på
brunbrända bara ben finns nu bara i drömmarna
snart kommer snön och vi faller genom tillvaron
längtandes efter värme och närhet, sköna kärlek
var finns du nu ropar jag genom mörkret


Härbärgena börjar åter fullbefolkas
allt emedan frosten biter tag i det sista gröna
Portar och trappuppgångar med kodlås
stänger ute de som söker skydd och jag
undrar var finns nyckeln till din kärlek


Andra håvar in pengar allt efterson socialen
får det tuffare och tuffare men i partipolitikens
marmorklädda korridorer klappas ryggarna
skrynkelfria och jag missar ännu en tvättid
en duva flög förbi och jag tänkte på dig


Det gnistrar i utandningsluften och åter byter
diamanter ägare för att betrygga en framtida
konjunktur uppåt himmelrikets avfarter
där silikonimplanterade änglabröst yppar sig.
Jag saknar din varma famn min älskade

Avsaknad av närheten tränger sig på och var
finns du nu undrar jag utan att finna ett svar
åren trappas på varandra och livet i sig själv
blir gråare och gråare allteftersom hårfästet
blir högre och högre men aldrig avtar kärleken




Fri vers av DanSan
Läst 548 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-10-15 13:38



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Oj, djupt imponerande text om kärlek, saknad men också samhällskritisk. Snyggt kombinerat!
2011-11-30

  Seglaren
Tack för den här dikten.
Du pekar på kärlekens stora betydelse för en människa.

Människan är ett socialt djur.
Kärlek är kittet i det sociala samspelet, men i det innefattar vi också fortplantningen. Vi måste dras till varandra eller livet skulle dö ut. Det är till och med så att vi säger att vi älskar i själva parningsögonblicket.

Så, eftersom vi är ett flockdjur så är vi beroende mer eller mindre av kärleken. Vore vi inte ett flockdjur, fanns inte kärleken.

Kärlek är en handling som förutsätter minst två varelser. Inte nödvändigtvis människor.

Kärlek finns inte
om den inte
uttrycks på något sätt.
Den blir till i ett ögonblick då den projiceras på föremålet för kärleken. Då kommer kärleken i funktion.

Det är lite som med bönen. Att be för någon är meningslöst. Om den man ber för inte får veta det. Men då blir det en GEST av sympati och omTANKE.
2011-10-15
  > Nästa text
< Föregående

DanSan
DanSan