jag minns det

när du var så där grym

jag skrev en dikt om det

då när det hände

det där man bara läser om i romaner

trodde jag

men tyvärr så hade jag fel

 dikten ja den ligger någonstans i en byrålåda

 eller kanske i en kartong på vinden 

jag minns vad den hette

du vet det har etsat sig fast i mitt minne

men jag känner att det är dags att släppa det nu

förevigt

och bara låta det vara ..

den hette och han sprutade sin säd i henne

och den var grym då

bara så grym

för hon det var inte jag det var hon min bästa vän

och han det var du du som älskade mig i sju år

du som skrev kärleksdikter till mig varje dag

du som dyrkade marken där jag gick

du som spelade ett spel

ett spel som bara du kunde reglerna till

och jag mitt dumma nöt fattade inte alls dina regler

jag bara trodde på allt som var vi

ja jag var så säker på oss

men så hände det en dag

en dag när allt bara blev så fel

och jag minns efteråt

efter månader av sorg

när du kom och grät

och ville ha mig tillbaka

sa att jag var den vackraste i världen

att du var med henne för att komma mig nära

jag minns att jag svarade dig enkelt

utan tårar i mina ögon

utan kärleken till dig i mitt hjärta

jag är ledsen men jag älskar dig inte längre...