Du minns mig 

när vindarna far mot öster

viskar hon tyst från himmelen

du minns mig 

när solen sänker sig i horisonter

och droppar far över kind 

du talar som en ängel 

sittandes bland molnen vita blå

och för mig var du den vackraste du

du minns mig

när ingen längre minns 

vem jag var 

när jag var som du 

hand i hand syster yster 

ja jag minns dig i tiden 

som fältens gula lycka

som trollens mystiska vemods skog 

som bergens tunga täcke av grön mossa 

och myggens surrande skratt

liv är liv men inte längre

och visst älskade vi varandra 

min allra käraste syster 

jag ser dig i horisonten 

där du är den du är  

men inte riktigt så

för luren är tyst

och ingen viskar längre kärlek