Jag var bräcklig då,

då när din hand famlade efter min i mörkret,

då när dina fingrar sökte min hud under täcken,

när stjärnljuset berörde mitt inre,

när ord inte bara var ord.

När blickar var allt som behövdes, 

djupt mörka, svarta av åtrå,

som kändes under huden, 

stilla, het, pirrande, 

även om jag blundade,

Ja, jag kände dig då, 

varm,

omslutande, 

och dina läppar ville brännmärka min hud,

sluka mig hel,

suga in mig,

i din blick av hetta och begär.

Ja, jag var bräcklig då.

Precis som du.