En gnista tänds underligt nog
även ibland
då man slutat blåsa på glöden

livet väcks märkvärdigt nog
även ibland
då man känner sig nära döden

och dina händer tänder Törnrosa i mig
och mina rosenknoppsdofter
lockar och vrider om huvudet på dig

så kan vi brinna en oändlig stund tillsammans
glömmer all köld och brinnande flagor omkring oss
drunkna och falla som vi brukar falla i stillhet
när himmelen ramlat och lagt sina mjuka
bolster omkring oss

nu kan jag leende smeka ditt hår när jag går förbi dig
leende minnas och lämna utan att sakna
för jag bär återigen helt enkelt din kärlek med mig.