2002-08-03 Klockan är 16:15
när hjärnan bryter det outhärdliga dånet
från Polisbilens svängande hjul i gruset

tiden stannar
ljudet försvinner
i tre år

benen bär inte längre
när sanningen trycks in i hjärnan
likt en rostig spik i ett vinteräpple

en vecka i frenetisk dvala
då duktig bror tröstar , väljer bland urnor
pratar försäkringar och arrangerar begravning

blodet stilla i ådrorna

återseendet efter 8 dagar
den längsta separationen på 35 år
är vackert..

tjena brorsan.. *vill slå honom på axeln*
där han ligger självklart i sitt skinnställ
men va fan har du gjort med håret ?

din Fru\'s och min arm
sträcks simultant ut att platta ned
locken du aldrig skulle haft i din panna..

du är som vanligt
om än blomman i din grova
mekarhand känns malplacerad

men tillfället är ju speciellt
på fler vis
än att din kroppstemperatur är 8 grader..

första gången jag ser dig gråta Conny
alltsedan dimmiga barnaminnen jag ej kommer åt
men jag vet att jag orsakat tårarna bror

skämmes icke...det var bara jag som lät
den 26 gradiga Augustiluften tränga in
när jag öppnade dörren till kapellet

Sensommarluftens värma
blandas med kylaggregatets kyla
till kondensvatten

en sista droppe i dödens tårkanal