Hur kunde jag förklara

känslor ?

När snön faller vit,

i skenet av en gatlykta

och kylan känns i märg och ben.

Hur kunde jag förklara?

I ord jag inte känner,

men ändå känner,

ja, på riktigt

och visst känner jag mer,

mer än jag vågar.

Du vet.

Allt det.

Det vackra,

som iskristallerna på mitt fönster.

Hur kunde jag förklara

allt det?

Det uppenbara.

Du vet.

Det som känns.

Precis så,

som nu,

nära, men ändå långt borta.

Just så.

Djupt inuti ditt hjärta.