Jag andas,

just det man anar

och vet du?

Jag tror på det.

Sen hör jag det,

det man inte hör.

Känner det,

det man kan känna då,

utan ord.

Men ingen vet väl egentligen,

på riktigt,

något om något

bakom?

det nakna,

som regnet är.

Droppe efter droppe

faller de

ömma,

som bara kyssar kan vara.