Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Snurriga tankar jag vet...


Mitt jag?

Mitt jag.

Vad är det?

Neutroner, elektroner, protoner ?

Alla dessa, sammanvävda till en helhet,

vibrerande som alla andra ,

som allt som finns i universum,

vibrerar med olika hastighet.

Ja, allt skapades kanske av tankar,

tankar som flyger hit och dit,

svävar fram,

allt som vi skapar i våra tankar.

När jag var liten, trodde jag, att jag bar ett universum i mig

och idag vet jag, att det är så.

Ja, jag vet det,

för att jag kan se det,

på bilder, 

i filmer

om kroppen

min kropp,

min själ,

min ande.

Och jag undrar,

var börjar jag?

Var slutar jag?

Där jag andas?

Kanske någonstans i rymden,

kanske slutar jag aldrig?

Jag tror att jag, 

jag börjar och slutar,

där du börjar och slutar?

Och vi är elektriska 

och en dag drar jag ur proppen

och slutar andas

i denna kropp,

min kropp är inte evig.

Den är bara ett skal.

Men jag, 

jag är evig.

 




Fri vers av Ninananonia VIP
Läst 148 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2013-02-22 17:21



Bookmark and Share


  ResenärGenomLivet VIP
Dessa frågor dyker alltid upp...mänskliga tankar...
2013-02-22

    ej medlem längre
spännande..och tänkvärt!..gillar
2013-02-22

    ej medlem längre
Här finns mycket att tänka på.
2013-02-22

  Jimmy Krischausky
Detta gillar jag. :)
2013-02-22

  Lars Hedlin
Mycket insikter i denna dikt......
2013-02-22
  > Nästa text
< Föregående

Ninananonia
Ninananonia VIP