Du förstår

gravstenar är så tysta grå

döden bara är så

kall

i de tysta

den talar inte inte då

stegen man tar

närmare det grå

känns knastrande 

ser gulnande och bruna löv

mot den gröna mattan

liv fyller tårarna med saknad

livet som tar slut

efteråt är vi bara ljuset?

som en gravlyktas brinnande sken?

men ändå mer levande

jag känner det inuti

döden bara är så

närvarande

i det tysta

för döden

den talar inte