Sakta närmar vi oss varandra
min egen död och jag.
Avståndet är respektfullt
jag har inte bråttom

Kanske möts vi
innan midnatt
spanar du redan
runt hörnet

Trettio år till
vill jag nog
om klara tanken
utan smärtor bor

Kommer du tidigare
till plågad kropp och själ
ser jag dig
som en som vill mig väl

Än ser jag dig inte komma
din ankomststund vet bara du
din levande frånvaros sanning
är dock dödlig närvaro nu