det är krutrökig luft och Lützendimma

ingenmansland och tillfälligt

eld upphör

det är snubblande skyttegrav i kristallnattstimma

och fienden i min 

(det är det hårt hållna andetaget som bultar)

kort är vilan då vi förblir

vår strids kamikazekompani i dödsdans pas des deux

samtidigt ostämda, trampminor utlagda

outsagda hemlighetsgömda

hur han vaktar mitt hår med kupade händer

timmar senare

dukar frukostbord med extra mjölk

morgnar senare

och talar om de vackraste

hans tröskel sett

snart kommer nya klackar 

men i vårmorgonsolen;

hans nyss bortgångne vän

som var granit

de blåaste någon sjungit om  

och möjligstannande natt

inatt igen