De två träden hittades i gläntan tätt tillsammans efter stormen
Deras grenar var sammanlänkade som fingrar
Rötterna höll hårt i varandra
De såg lyckliga ut
Som om de mindes den trevande kittlingen när deras grenar smektes för första gången
De hade växt ihop under en lång tid
Deras stammar var fulla av knotor som om livet inte alltid varit så enkelt
Ändå såg de så fridfulla ut där de låg
Tillsammans in i det sista