Då hjärtan möts

jag längtar dem

ett hjärta itu

i ett

i ögonens blickar tillbaka

då

då hjärtan möts

i den eviga himmelen

och händers lust

förevigar dem

i fluffiga moln

nära solen

med vingars lätta avtryck

formar dem älskade figurer 

på vår himmel

tiden är evig

molnen förgängliga

men visst stannar de kvar ändå

inuti

i rymdens fantasi

där själen bor

och älskar dem

du och jag

i evig tid