natten hade lämnat sin värme på hennes kropp
de tysta slagen av hjärtat följde stegen mot morgon
och i spegelns reflektion möttes bilden inuti med utsidan
den behövde väckas lite för att återta dagen
men i ögats rum bodde drömmar än

när hon åter var på väg mot livets väntande äventyr

på trottoarens sten sjöng hennes klackar om en frihet
den som bor i stolhtet